Postat av: Sofie
Kan du inte skriva lite om olika råd till oss läsare, t.ex. vad du och henrik har gjort för att vara tsm så länge, eller kanske vad du tycker om tjejer som har sex med en kille första gången hon träffar honom eller något likande?
Sluta inte blogga. Puss

Fick lite tips här av Sofie. Tack, det behövdes!
Bara för det tänker jag uppfylla dina tips.

Vi börjar det med ett långt förhållande!
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna vara tillsammans med någon såhär länge i min ålder. Men min vilja och kärlek till Henrik har fått mig till att keep going.
Vi har inte gjort något speciellt för att vårt förhållande ska hålla. Vi älskar varandra och vi visar det på olika sätt varje dag. Vi går dock inte och säger; jag älskar dig - så fort vi pratat i telefon, smsat eller umgåtts. Vi båda bestämde att vi ville hålla dem orden betydelsefulla så vi skulle inte tjata ut dem.
Det för mig är ett bra tips, det betyder så mycket mer om man får höra det lite mer sällan än ständigt.
Även om jag hatar bråk så tycker jag att där finns fördelar med det. Man lär sig den andra personen mer och man lär sig uppskatta dem mer efter man har bråkat.
Så bråk tror jag alla förhållanden behöver för att kunna fortsätta..
Jag tror faktiskt på sex, det sägs att sex håller kärleken i liv. Fast nu säger jag inte att man ska ha sex för att ens förhållande ska hålla, absolut inte! Men om man nu varit tillsammans som jag och Henrik så kan det faktiskt liva upp saker ibland.
Rommantik behöver vi alla! Speciellt jag som är en sådan gammaldags tjej. Jag själv älskar rommantik. Jag har en massa fantasier men tyvärr har inte Henrik det, haha. Men jag antar att jag får förstå honom på ett sätt. Vi är inte så gammla och han är kille - typ...det skyller dem själva på.

Det hände även en ganska stor sak en gång i vårt förhållande. Så jag tror på förlåtelse och på andra chanser.


Detta dära med vad jag tycker om andra som har sex...hmh...
Jag har varit väldigt kritisk mot det på ett sätt men det har varit för att jag är en väldigt överbeskyddande vän. När jag förlorade min oskuld så ville jag att det skulle vara speciellt, levande ljus och sånt ni vet. Men när jag fick höra från mina kompisar att dem inte riktigt brydde sig ifall dem var tillsammans eller inte så förstod jag inte riktigt med en gång. Jag trodde väl att alla andra ville ha en speciell och stor upplevelse som min.
Jag var ju bara rädd om min kompis, jag ville ju inte behöva trösta henne bara för att hon kastat sig in i någonting och sen blivit nobbad efter sex. Eller överförbara sjukdommar. Allt!
Men för henne var oskulden ingen big deal och när jag väl släppt mitt tjatande på henne om att ta det lugnt och vara försktig så slog det mig; vad håller jag på med?
Jag kan inte övertala alla andra att tycka som jag? Det var hennes liv och om det var så hon kände så borde jag acceptera det. Men jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag inte varnat henne.
Men nu i efterhand har jag bett om ursäkt för att försöka styra hennes vilja och allt är bra igen mellan oss, inte för det var dåligt eller så men vi har släppt den delen i alla fall.
Så nu bryr jag mig inte riktigt hur/när/med vem folk har sex med. Jag bara accepterar det.♥

Tack för all hjälp med vad jag skulle skriva om, om ni vill höra fler av mina åsikter så bara skriv en kommentar.