Bloggen är det ända stället där jag blir hörd utan att bli avbruten. Tro mig, jag har försökt nå dig och prata med i verkligheten men jag blir bara ständigt avbruten och därefter höjs våra röster och tillslut blir man förbannad och ledsen så man bara låter det glida förbi. Sedan jag blev singel så har verkligen livet varit 50/50 och det ända jag vill och begär från dig är att du ska lyssna, bara lyssna och stötta mig. Jag vet inte hur det blev såhär mellan oss för ett tag kändes vi så nära men nu vågar jag knappt säga något för jag är rädd över att bli utskälld för mina beslut eller dömd, för jag behöver dig! Jag behöver att du finns där i vått och torrt, bra och dåliga stunder. Jag kanske är en del till varför det blivit som det är för jag berätta kanske bara när det var dåliga stunder i mitt liv och då skaffa du dig dåliga uppfattningar så jag skyller inte det på dig... Snälla, jag vet att det är svårt men försök för min skull. Jag kan inte bära på allt detta själv och jag behöver dig!