Hola!
Tänkte bara berätta lite om mig själv...
Jag är en helt vanlig tjej, precis som alla andra. Nyss fyllt 15 år och jag bor med hela min familj i lilla hålan - Trelleborg!
Jag är väl som alla andra tonårstjejer. Man ser ner på sig själv och alla vad vi gör. Men...jag har hittat en liten styrka inom mig som gjort att jag blev lite starkare som person.
Jag ser fortfarande ner på mig själv, kan peka ut alla brister. Men jag har slutat vara avundsjuk på allt och alla, vilket är bra!
Jag är väl inte "freaky girl" precis. Håller ingenting hemligt för min mamma speciellt. Jag har även en väldigt lekfull sida men ändå är jag otroligt seriös för det mesta.
Jag förändrades nog en del när jag träffade Henrik. Han är två år äldre än mig, hans syster fyller 20 nu snart. Jag umgås mycket med äldre och jag tror det gjorde att jag "mognat" mer i huvudet. Nu menar jag inte att jag tror jag är mycket äldre och mognare. Men jag skulle vela kalla det att jag är rätt "put together" för min ålder.

Jag har berättat en antal gånger om min mamma, vilken klippa hon är osv.
Ingen är perfekt, vi bråkar också fast mycket mer sällan än innan.
Hon vet allt jag gjort: druckit, rökt, förlorat min oskuld....allt detta i ungefär 14 års ålder. Jag gillar min mamma så otroligt mycket för hon tog allting så bra. Jag trodde jag aldrig mer skulle få gå ut eller liknande men jag är väldigt stolt över vem hon är och jag älskar henne.

Jag skulle själv vela säga att jag har haft "otur" när det gäller mina vänner. Det har varit som en bergodalbana, upp och ner - hela tiden.
Där finns inget fel på mina vänner, absolut inte. Det är bara det att vissa av oss har bråkat en del genom tiderna.
Vilket gjort mig väldigt nere, fler gånger.
Dock har jag aldrig sjunkigt så lågt att jag börjat skära mig eller liknande, gud nej!
Jag mår bara dåligt psykiskt  till och från.

Nu ska jag inte sitta här och avslöja för mycket!
puss på er!♥