...
Ni behöver inte läsa detta, detta är mer för min egen skull.
För en tid sedan hände en sak med mina två närmaste vänner. Jag gilla inte det så jag sa vad jag tyckte. & när det gäller vissa saker så menar jag inget illa när jag säger ifrån, jag vill bara hjälpa till.
Dessa vänner tog allting fel, kanske var det jag som fick det låta fel. Men ändå.
Allting blev förstorat, mycket förstorat! & jag som hatar att bli ovänner med mina vänner, det är det värsta som finns för mig.
Så tillslut blev vi sams igen...men jag hade det kämpigt under den tiden. Så idag kom detta upp igen och jag måste fortsätta försvara mig och stå upp för mig själv. Men det känns som att ingen hör, att det jag säger inte räknas eller så kan jag inte få ha min åsikt. Så fort jag säger något så har någon annan en åsik, dem fortsätter säga sin...precis som att jag inte ska få ha min och den måste ändras.
Jag är bara väldigt trött på att fortfarande behöva göra dom sakerna. Så himla trött. Ibland vill man bara gå hem och gömma sig under täcket.
& just det.
Jag kanske har pratat om detta innan, förmodligen har jag det. Men tar det igen eftersom även det drogs upp idag.
För sista gången så var det inte Henrik som förstörde min vänskap med mina vänner. Det var inte han, det var inte jag, det var säkert heller inte dom.
Om det nu finns något som kallas ödet så måste det varit det som särat på oss, vi passa inte ihop längre. Och bara för jag fick Henrik just när detta händer betyder inte att ni kan använda honom som en lösning på det hela. Det är inte rättvist.
Så snälla, jag ber er. Vi har tagit detta så många gånger så sluta!
Jag umgås heller inte mycket med mina vänner längre. Men mer nu än innan. Jag erkänner jag tog mycket tid till Henrik i början, men vem fan gör inte det när man är förälskad?
Jag har bett om ursäkt, men varför skulle jag göra det egentligen. Jag ville nog mer bara få slut på allt bråk och tjafs.
Men nu när jag väl försöker träffa mina vänner så känner jag att jag inte har så många som jag vill umgås med faktiskt. På vardagen blir det oftast Gabbi eller vänner utanför skolan. Jag är oftast alltid upptagen på helgerna får då är min ända tid till att tillbringa tid med Henrik.
Så här är några frågor.
1. Ska man hjälpa sina vänner eller ska man bara låta dom bete sig som dom vill..
2. Varför är det alltid jag som måste fråga om man ska umgås, varför kommer ingen till mig?
3. Är man mer omogen när man försöker hjälpa sina vänner genom att bete sig lite mer passande?
Godnatt....fuckers♥
Var dig själv och låt ingen trycka ner dig. Tro mig, har själv varit där. Kanske är dina såkallade vänner inte vänner längre utan mest bekanta som du pratar med då och då. Även om du och jag inte är vänner så om du känner att du vill prata av sig så finns jag för dig (=
Jag är väl en platt emo fjortis enligt dig men jag har faktiskt andra sidor du inte sett av mig! (= Hoppas det löser sig.
Du vet vart du har mig älskade du, endast ett samtal bort eller en liten träff i skolan som vanligt ! hih
Men på torsdag träffar du mig och då ska jag få dig på glada tankar ! LOVE
Hej Elna, snälla svara hur mycket köpte du conversen för i tyskland? samma pris som i sverige, alltså 700 eller billigare? Tacksam för svar! kram, din blogg äger :)
1. Egentligen är det deras egna val hur de beteer sig, om de inte tar åt sig av det du säger och heller inte försöker göra något åt det, så är dom väll själv nöjda om hur dom beter sig..
2. Inget svar på den frågan,haha för det är väldigt konstigt om det nu är så, för du är jätterolig :)
3. Klart man inte är! egentligen hjälper det dom, men de tar det kanske på fel sätt <3 du kan alltid prata med mig elnish