Too much
Det är så mycket just nu, jag visste egentligen inte. Det hade slått mig men jag blev knäckt idag.
Hur ska jag kunna klara mig? Jag visste inte att det fanns lösningar.
En del har rättat upp sig och det kändes som en sten hoppade av ifrån brösten. Det blev för mycket.
Jag måste göra någon jag trivs och brinner för i framtiden, får jag inte göra det kommer jag må dåligt psykiskt. Jag har andra allternativ men nu när jag hittat det jag faktiskt vill göra så vet jag inners inne att jag inte räcker till.
Jag har svikit mig själv men inte insett det, jag gjorde det inte med avsikt. Jag önska jag var bättre än såhär. Men gjort är gjort och det går tyvärr inte att spola tillbaka. Så här sitter jag med allt på en gång.
Jag har lovat min familj och mig själv att jag ska kämpa och komma i mål, jag tänker göra allt i min makt.
Jag måste klara det, jag vet inte annars vad jag ska ta mig till. Detta är egentligen jätte viktigt för mig.
Fan alltså.
usch, låter jobbbigt. vad e det då som du nu kommit fram till? finns här för dig! puss o kram