Från ful till snygg eller från snygg till ful?
Det har faktiskt inträffat i vissa fall att man kanske är ful som liten men när den personen växer upp så blir den snygg. Vad bra dem personerna måste må ändå.
Lite mer synd om dem så blir tvärt om.
Jag kan känna ibland att jag såg bättre ut när jag var mindre och känna mig ful nu men jag vet att jag kan vara snygg nu också, jag ska bara hitta självförtroendet till att tro på det också.
Jag har nog diskuterat mitt utseende x antal gånger i bloggen men utseende för mig är ett fasinerat ämne eftersom det ändras hela tiden.
Hade jag sätt ut nu som jag gjorde när jag var 13-14 hade jag ju inte sätt klok ut. Jag tycker jag har mognat mycket i mitt utseende men jag känner lite att jag börjar tappa bort mig själv. Min stil och självkänsla...måste hitta den!
Jag bryr mig inte så mycket om jag går utan smink i skolan eller inte världens bästa outfit men ibland när jag tittar på mina andra klasskamrater så sjunker mitt självförtroende. Är inte det konstigt? Ena sekunden mår du bra över hur du ser ut, bryr dig inte riktigt men så fort du ser dina vänner så ändras din inställning.
Dock ska jag inte behöva ändras för någon, mina vänner ska tycka om mig för den jag är och skita i hur jag ser ut och det är tur att jag har sånna vänner!