Livet är så fruktansvärt orättvist ibland...

Jag brukar inte klaga men när jag tänker efter så känns det inte alls bra.
Varför måste just jag ha dyslexi, varför måste just jag spricka över hela kroppen och ha ont, varför måste just jag tänka på vad jag äter när det finns andra som kan äta precis vad dem vill utan att någonting händer med deras kropp.
Egentligen tänker jag inte mycket på vad jag äter, jag äter det jag tycker om men jag mår inte bra efteråt för att jag vet att min kropp inte mår bra av det. Jag gillar hur jag ser ut men jag vill verkligen inte bli större och det är bara jag som kan göra någonting åt det, det vet jag men det är fortfarande orättvist att vissa slipper tänka och kan trycka i sig vad dem vill.
Och dessa jävla exem...ENORM SUCK...
Där är så många som tar för givet av mjuka hälar till exempel, jag har inte det. Och mina händer spricker, det gör så fruktansvärt ont plus att det ser så hemskt ut också.
Dyslexin har jag egentligen inget problem med men ibland så blir det ganska jobbigt som när jag pluggar. Jag kan inte något så simpelt som att läsa en text och förstå den. Nu menar jag inte littratur utan mer fakta texter.
Det är faktiskt jobbigt ibland och det är okej att klaga.
Detta är mitt lilla ställe där jag kan öppna mig helt och hållet utan att någon säger emot mig.
Och får jag en ändå kommentar om att jag gnäller och inte nöjer mig så fuck you för alla, alla i hela världen har saker att klaga på.♥