Facebook har tagit över världen!
Haha, komiskt att säga så men praktiskt taget så är det ju så.

Jag kommer ihåg när det var nytt och folk började bli medlemmar, jag tänkte ungefär såhär; sånt skit, vad ska vi med det till?
Jag menade då att vi har ju kontakt med våra kompisar och sånt i skolan och jag uppfattade facebook som en sida för vuxna att hitta gamla vänner och sånt. Tillslut skaffade även jag det också men ska jag vara ärlig så är jag ingen äkta "facebookare", jag skriver nästan aldrig inlägg - lägger nästan aldrig in bilder...jag tycker mest det är kul att läsa vad andra gör, det är nästan bara därför jag är inne på facebook.
Folk nu har ju blivit besatta, speciellt nu när vi har surf telefoner...folk sitter ju på facebook 24/7 (?)
Facebook för mig är inget speciellt men det är något med det som gör att man bara måste kolla då och då, jag brukar kolla när jag inte har något bättre för mig.
Min mamma är duktig på facebooka, haha. Men jag förstår att det är nog lite roligare att ha det när man är lite äldre. Det är så kul när hon kommer och berättar att en från hennes klass när hon gick i 9:an hade skrivit till henne. Sånt är ju skit roligt?
Jag har en gammal vän som jag gärna hade få tag på, hon heter Sara och vi bodde grannar när jag bodde i malmö. Jag hade bara velat prata med henne och "checkat läget", hur hon har det nu liksom.
Sara, ser du detta och du kommer ihåg mig så skriv gärna till mig.
Nu ska jag snart sova, måste börja lägga sig i tid nu så man är i rätt rutin nu när vi börjar skolan på måndag!
Sov gott!♥

Eftersom jag har lite brist på saker att skriva om på bloggen så tänkte jag dela med mig lite av mina åsikter om denna unga mamman på bilden ovan.
Jag tror hon är lite smått korkad och förstår inte allvaret i hela hennes situation (?) Kan också tänka mig att det är mycket att ta in när man bara är 15 dock. Men man märker på hennes betende att hon är alldeles för omogen. Hennes blogg handlar inte om hennes liv som mamma och Kelly längre, den handlar bara om hur dåligt hon mår och på vilket "hem" hon bor på.
Även om jag har väldigt mycket förståelse för henne så är jag så fruktansvärt less på henne och hennes skitsnack. Skärpning Micah, du har själv valt det!

Anonym om Can't blame me:
var har du köpt earcuffen? :)
Svar: På glitter!!!

Hejsan allihopa!
Jag är inte på världens bästa humör, jag är väldigt ledsen.
Tittade på den sista Harry potter filmen nu ikväll...jag grät igenom nästan hela filmen. Jag kan inte förstå hur detta kan vara sista filmen, nu är det slut...inga fler HP filmer. Jag har växt upp med dem filmerna, jag har varit kär i Harry potter, jag har drömt om dem och det...jag är nästan besatt!
Jag känner mig tom på något sätt, BUHU.
Finner inga ord, Harry Potter i mitt hjärta för all tid!♥

Fick världens ångest attack precis!
Herre-min-gud, jag tränar knappt längre...
Och mina föräldrar var så snälla och betalade ett årskort till mig och så använder jag inte det flitigt nog. Att ha årskort kostar mycket pengar och det är ju sina fördelar men när jag fick kortet så tränade alla, ganska mycket också så det var inga problem med att hitta någon att träna med. Nu mera så tränar ingen nästan och sedan Henriks kort gick ut så är det tråkigt att träna själv.
Dock så känner jag nu att jag vill ta tag i det hela, har mina föräldrar varit så snälla och spenderat dem pengarna på mig så ska jag ju använda det flitigt också så det inte bara är pengar som blir slängda rakt ut i luften.
Vill inte göra mina föräldrar besvikna heller så nu ska jag ta med mig Caroline och börja träna igen och sen är målet att hålla igång bara, man kan ju inte gå dit en gång och sen vila i en månad.
Ush nej...♥

Anonym om Question:
Lite om din mamma, hon verkar så bra....
Svar: Jag berättar mer än gärna om min mamma.
Min mamma är en fantastisk kvinna, jag beundrar henne så innerligt mycket! Hon är min klippa och har alltid funnits där för mig när jag behöver henne. Man kan inte ha en bättre mamma än min, jag kan prata med henne om allt och jag är så tacksam över hur bra hon har tagit allting. Jag kan tänka mig att det var jobbigt för mamma när jag och Henrik blev tillsammans, sex och grejer ni vet. Men jag är så lyckligt lottad över att hon låter mig leva mitt liv och ta mina egna beslut ibland.
Jag tycker inte det är pinsamt att prata om privata grejer med min mamma, det är otroligt lättande.
Jag vet inte vad jag hade gjort utan min mamma, hon är så stöttande, hjälpsam, rolig, ovärdelig, speciell och oslagbar!
Ush, det blev svårt att få ihop detta till en bra text. Jag kan inte beskriva min mamma med ord, så bra är hon!
Jag älskar dig mamma, så himla mycket! Du är verkligen världens bästa mamma. Jag önskar att jag kunde beskriva dig bättre men jag gjorde mitt bästa och du vet innerst inne hur mycket du betyder för mig♥

Har blandande känslor om denna filmen, det är roligt och så men inte alls så roligt som den verkar. Jag trodde den skulle vara som "The hangover" men inte alls så är lite besviken på den för det. Plus att trailern är jätte rolig och jag såg fram emot dem scenerna men när scenen kom så var det inte samma ruplik som det är i trailern. När den väl var rolig så var den riktigt jävla rolig, vi skratta som grisar...grät en skvätt också men det borde varit fler sånna skratt attak stunder.
Även om jag är en aning besviken så rekomenderar jag ändå att man ska se den!♥

Frågan är; har singlar roligare än folk som är i ett förhållande.
Som jag ser det så nej, jag kan tycka att är man i ett förhållande så har man det bästa av två världar. Jag har det, Henrik stoppar inte mig om jag vill göra någonting med mina vänner eller festa men om någon annan är i ett sånt förhållande där man inte kan göra vad man vill så kan jag tänka mig att det kanske är roligare att vara singel men just i mitt fall så är det inte det.
Klart så kan man inte göra vad som helst när man är i ett förhållande men jag tror ändå inte att man har roligare bara för att man har friheten till att strula med 4 olika killar, ha sex med en random kille eller gnida sig mot någon på dansgolvet (?)
vad tycker ni, motivera gärna!

Sitter här i sängen bredvid Henrik, vi ska snart sätta på HP 2.
Tittade nyss på videos från det som hände i Norge, jag får ont i magen.
Vi diskuterade det även idag, det är så hemskt att en människa kan göra så. Och om jag förstått det rätt så var situationen inte helt random, det var planerat sedan ett tag innan.
Jag blev nog som mest berörd när jag fick höra att barnen hade hoppat i vattnet för att fly men drunknat. En person som hoppade i simmade tillbaka igen för den personen kände väl att den inte orkade så när han (tror jag det var) kom upp igen så stog mannen där med pistolen riktad mot hans panna...det är nu jag blir helt till mig...En 11 årig pojke går fram till mannen och säger något i stil med; Du har dödat tillräckligt nu, du har dödat min pappa, räcker det inte?
Jag kan inte historien helt men det fick mannen att sluta. Jag säger som mtv och alla andra; Våra tankar går till dem anhöriga och dem anhörigas offer i norge!♥

Har fått lite kommentarer om vad som hände på jobb. Jag tvekade riktigt mycket på att gå dit idag för det kändes inte bra men jag ångrade mig och gick dit för att få det överstökat. Hon från arbetsförmedlingen är typ min chef och hon heter Sussane, det som känns bra med henne är att hon är på min sida. Jag uppskattar verkligen allt hon gjort för mig nu. Det är sagt och bestämt att det är personalen som gjort fel och nu behöver inte jag oroa mig mer. Sussane berömde mig väldigt mycket att jag hade gått till jobb idag och det kändes bra att höra. Och personalen hade sagt till henne att idag var det sååååå fint städat (suck up...) Jag sa till Sussane då att jag har städat precis(!) likadant alla andra gångerna också.
Nej, jag vet ännu inte vilken kärring som sagt vad men jag önskar att jag får reda på det.
Jobb idag gick faktiskt väldigt bra och det är skönt att jobba när Charlotte är där (en tjej som jobbar där). Vi pratade massor undertiden jag städade så jag tänkt inte så mycket på varken tid eller annat. Det tråkiga kommer vara sen när Charlotte slutar, på fredag...hon är den ända som jag litar på där nu och så ska hon sluta - typiskt!
Men så ligger det till, jag är oskyldigt, allt är personalens fel och missförstånd, jag fick beröm och jag gick till jobb med en "positiv inställning" iställer för att vilja banka skiten ur någon.
Sussane sa också att skulle det vara någonting mer så var det bara till att ringa henne och det ska jag definitivt!

Efter jobb så somnade jag om som vanligt, trodde jag skulle vara med Sofie på dagen men när klockan ringde mig för väckning så hade jag fått sms från Sofie att hon skulle jobba så då sov jag lite till tills mamma skrek. Då var det upp och hoppa och iväg till malmö. Shoppade lite på rean, känns delvis bra men det är aldrig kul att förlora pengar (bilder kommer!)
Käkade bk och sen åkte jag och mamma hem igen. Men då var det inte till att sätta röven i soffan, nej! Upp och packa lite saker och iväg igen. Nu sitter jag hemma hos Henrik och väntar på Sofie.
Sover hos Henrik inatt och jag tror inte jag bloggar mer idag, så kram på er!♥
psst, gillar att ni kommenterar mer nu!

Min tisdag är förstörd!
Arbetsförvaltningen ringde idag och berättade för mig att personalen på skolan där jag jobbar hade kontaktat henne och sagt att jag inte jobbar ordentligt, att jag kommer och går hur jag vill mm.
Vilken jävla surkärring säger något sådant när jag är där 3 gånger i veckan som jag ska och jag träffar på personal varje morgon?
Det sårar mig att vuxna människor kan göra något sådant? Dem kan ju fråga mig också om det är något dem har missförstått. När jag får reda på vem i personalen som har sagt detta och exakt vad hon sa så ska jag fan få henne sprakad för hon har bara gjort skit för mig nu.
Jävla fitt kärring, jag är så jävla förbannad nu att jag hade kunnat cykla dit nu och skällt ut varenda en!
Detta är mitt första sommar jobb, jag skulle aldrig våga göra något fel eller liknande. Klart att jag vill göra ett bra jobb!
Jag förstår inte för jag är där måndagar, onsdagar och fredagar från 6 till 8 på morgonen och jag träffar personal varje morgon, hur kan dem då säga att jag inte är där?
Det var en gång då jag kom senare på dagen (vilket är okej, det har hullar och personalen sagt) och då kontaktade jag Kicki (modeshögs chef) och sa att jag kom senare.
Fyfan...jag är så arg att jag skakar och har ont i magen, vill slå in någons pannben! Men samtidigt är jag så fuktansvärt sårad.
Orkar inte skriva mer...

Jag förstår inte?
Hur kan mina läsare sjunka när jag aldrig varit såhär aktiv? Plus att jag har bilder i nästan varje inlägg nu mera.
När jag inte bloggar så händer det ibland att jag har jätte många besökare men när jag väl bloggar regelbundet så sjunker dem, vad är det frågan om?♥

Jag förstörde nästan alla mina chanser att komma in på en bra skola med mina betyg, jag tänker aldrig låta det hända min bror!
Jag kastade bort två hela år genom att skolka och bara sprang runt i skolan, jag ångrar det delvis. Tänk så bra betyg jag kunnat ha idag om jag inte kastat bort dem två åren men så lång tid tog det för mig att förstå hur viktigt det är med betyg. Jag tänker hjälpa Elias att förstå det mycket tidigare.
Han ska gå på min gamla skola nu till hösten, jag vet precis vad som krävs.
Aldrig att jag tänker låta min lillebror göra samma misstag som jag, jag finns här för dig Elias!!!♥

Tänk er att känna sig förstörd i min ålder, jag är inte ens i mina bästa år ännu?
Sannolikheten att jag har och kommer få fler bristningar är enorm eftersom det ligger i mina gener. Jag är 16 år, jag tycker inte att någon borde få leva med något sådant fult på sin kropp. Jag kan säga er att bara det lilla jag har än så länge har förstörd min syn på mig själv.
Jag är berädd på det värsta när jag är äldre och blir gravid, min mage kommer vara full med bristningar...
Sedan jag fick min "största" bristning så tog jag ett beslut om att hålla mig här och inte "gå upp mer" för jag är ändå nöjd över hur jag ser ut annars och min vikt. Men idag känndes det som att allt vart i onödan eftersom jag upptäckt fler nu, jag vet inte varför eller hur dem kommer när jag inte gör någonting.
Det ända jag kan göra är att hoppas att i framtiden (förhoppningsvis när jag är äldre) har dem hittat ett sätt att ta bort bristningar permanent.
Det finns faktiskt ett sätt att ta bort dem genom att fylla i dem med någonting men det är inte permanent och kostar mer än vad ett par plastiktuttar kostar, det är inte värt det!♥

Jag känner att jag står ändå jävligt bra och stabilt i mitt liv just nu!
Jag mår toppen, har inte varit depprimerad på ett tag och det känns helt undertbart att slippa det. Jag har en familj och släkt som älskar och bryr sig om mig. En underbar och mycket älskvärd pojkvän som älskar mig tillbaka. Väldigt fina vänner!
Jag har slutat tänka på skolan, jag är bara så stolt över att jag klarade det och jag kom in på gymasiumet jag ville gå på. Pengar rullar in i plånboken. Jag känner mig lite mer självsäker som om att jag börjat få tillbaka lite självförtroende. Skaffat lite nya vänner och börjat ta hand om mig själv bara men mat, hälsa, kropp...allt!
Jag älskar denna känslan...vill aldrig vara deprimerad igen. Jag vill fortsätta såhär.
Jag kan faktiskt säga att jag är lycklig, riktigt jävla lycklig!
Tack till er alla som är en del av mitt liv♥

Vet att jag sa att jag skulle skriva senare ikväll men eftersom att klockan är över 12 nu så...you get it!
Hade ju gäster ikväll, mycket trevligt! Blev sen kväll som ni ser och vi snackade ett bra tag.
Jag känner nu hur ögonlocken blir tyngre och tyngre...ska bli skönt att sova ut.
Imorgon har jag inga större planer, på ett sätt känns det bra och på ett sätt dåligt.
Känner redan nu att detta inlägget blev fruktansvärt random och jag förstår inte själv vad jag skriver om.

Måste bara prata om en sak nu när jag ändå är igång...
Aliens, tror ni på dem?
För det gör inte jag, dock är Henrik väldigt positivt inställd på att dem finns. Klart jag kan tycka det är coolt när man kollar på youtube klipp på folk som filmat aliens händelser men jag tror ändå inte på det. Och jag kan tycka att det är okej att Henrik tror på det men det börjar bli irriterande att lyssna på. Det är som att han försöker övertala mig till att tro på dem. Jag har ändå en känsla av att vi inte är ensamma i universum, det är så stort. Men det är så svårt att lita på saker nu för tiden. Allt på internet kan ju vara fejk.
Egentligen har man väl inget riktigt äkta bevis på att just aliens finns. Man har bara en massa filmer på när små ljus saker rör sig i luften. Det behöver inte alls vara aliens, det kan vara något helt annat...eller hur?
Det är knepigt med sånt. Jag har respekt till alla som tror på vad dem vill tro på, dem får ju tro vad dem vill men man ska inte övertala andra till att tro på det.
Nu ska jag sova, herregud så skönt! Sov gott allihopa♥

Btw; JAG KOM IN PÅ MITT GYMNASIUM. FRANSUELL FRISÖR, HERE I COME. ALDIRG VARIT MER STOLT ÖVER MIG SJÄLV!!!

Puss på dig lillebror...

Just nu så känner jag ingenting inom mig. Är det sant, är allting egentligen mitt fel?
Jag vet inte vad jag håller på med men precis när jag börjar känna mig bekväm med var jag står här i livet så är det som att jag blir nerputtad igen och måste gå igenom det en gång till.
Egentligen är det inget stort problem, inte huvudämnet nu iallafall men det finns alltid något stort sammanhang bakom det hela.

Egentligen vill jag bara sova nu för att slippa mig själv. Har inget liv men vad ska jag göra? Vad finns där att göra...säkert massor...
Äsch, skit samma. Jag sätter på en film och myser med mig själv till den - KUL...
Sov gott!♥

Nu är det helt ute, alla vet.
Jag klara inte av det egentligen men jag står stark.
Var rädd för att berätta, trodde folk skulle missuppfatta.
Jag vet att en del tycker det är fel, men det är upp till mig att välja.
Ville inte folk skulle ändra varken syn eller sätt, det hade varit bland mina värsta mardrömmar.
Han förtjänar inte det efter en sak han gjorde då, han är fortfarande samma person och folk borde inte behandla honom annerlunda.
Som tur är så har det inte hänt ännu och jag säger bara - peppar, peppar, ta i träd - för jag vill aldrig att det ska hända. Det hade varit skönt om folk bara kunde glömma och sluta bedömma!♥

Har nyss läst en bok som heter; Rape - a love story!
Jag fastna mycket för den även om boken var jävligt svår (på engelska).

Den handla om Teena som är en mamma till en 12 årig dotter. Den 4 juli när hon och hennes dotter varit på fest så berstämde dem sig för att gå genom en park för att spara 10 minuter hem (då tänker jag, är det lönt att riskera det) Tydligen var det ju det. Och där i den parken hände det ofattbara och detta var bland det sjukaste jag läst för det var så fruktansvärt mycket detaljer i texten så det var som att man såg det framför sig.
Teena och hennes dotter blev misshandlade, riktgit illa! Teena blev även "gang-raped", dottern lyckades gömma sig. När dessa 6-7 killarna var klara med henne så lämnade dem henne där för att dö.
& det gjorde hon nästan också, hon låg i koma ett par dagar.

Det är detta jag tycker är så ofattbart och sjukt. Hur kan någon sjunka så lågt och nästan döda en annan människa. Jag förstår inte hur man kan göra så!
Jag kan inte sätt ord på det för jag blir så "speechless" på ett negativt sätt. Bara tanken på att det verkligen finns sånna människor bland oss, tänk om det skulle hända en själv och tänk att överleva det och måste bära med sig det hemska hela sitt liv!

Jag har stor respekt för alla som blivit misshandlade på ett sätt eller ett annat och klarat sig. Det är riktigt starkt och det är sorligt så samma gång.
Hemska människor förtjänar inte att leva♥